Recensioner i pressen

När man vandrar omkring i Portpatrick är det lätt att känna som om man hade känt till platsen hela livet, även om man är förstagångsbesökare.

Byn andas genuin charm och har färgglada pittoreska hus som klamrar sig fast på höjderna ned mot den intagande hamnen. Portpatrick kan erbjuda mycket: vacker natur, vänlig lokalbefolkning och en avkopplande atmosfär som gör att besökare omedelbart känner sig hemma och angelägna om att komma tillbaka.

Det råder inga tvivel om att människorna bakom tv-serien "2000 Acres of Sky" också känner så; de lät Portpatrick vara kuliss i många av programmets scener. Och var bor då medverkarna och filmarbetarna under inspelningen? Jo, Waterfront Hotel.

Och som namnet antyder, är hotellet beläget i omedelbar anslutning till hamnen och erbjuder en underbar uteplats där man kan koppla av, njuta av en drink eller två, och insupa atmosfären i denna hänförande hamn.
Hotellet som har anor från 1700-talet, har säkert bevittnat många färgstarka och dramatiska händelser ute till sjöss.

Berättelser om smuggling och skeppbrott, modiga sjömän, är legendariska i dessa trakter, inte minst natten den 15 juni 1850, då ångfartyget Orion gick på grund utanför hamninloppet. Traktens fiskare jagade ut mot det förlista fartyget och tog med sig de överlevande i land, men 60 själar miste livet. "Många av dem som drunknade ligger begravda på kyrkogården bakom hotellet," berättar David Hadfield, guide under vårt weekendbesök. Jag bör kanske nämna att David påpekade att, om ett rum med havsutsikt inte kan erbjudas, är utsikten mot hotellets baksida minst lika fängslande.

David och hans son Christian, som nu har drivit hotellet i tre år, räddade byggnaden som hade stått övergiven i 20 år. Mycket hårt arbete, sömnlösa nätter och oräkneliga diskussioner om design har betalat sig - flera gånger om.

När man stiger in i Waterfront är det som att omedelbart förflyttas till Medelhavet - och då tänker jag inte på turistfällornas hotellkomplex - en behagligt modern smakfull design med färgstarka toner i terrakotta, gult och blått utan skarpa gränser samt detaljer i bok. Och när solen skiner, något som tack vare Golfströmmens inverkan är mer sannolikt här än i andra delar av Skottland, bjuds till och med franska rivieran på motstånd.

Rummen är av det mindre slaget, vilket man kanske kan förvänta sig, men stor omsorg har lagts på att maximera det befintliga utrymmet. Om du sitter på fönster- bänken i ett av sovrummen som vetter mot framsidan och ser ut på den hänförande havsutsikten, känns rummet plötsligt tre gånger så stort.

David och hans team har skapat en mycket gemytlig atmosfär och en middagsupplevelse som i sig gör resan väl värd. Köksmästaren har satt ihop en aptitretande meny utifrån det bästa trakten har att erbjuda, med havets läckerheter som specialitet.

För den som vill jobba bort de kulinariska excesserna, har Portpatrick mycket att erbjuda. Southern Upland Way går förbi byn och även den mest maklige vandrare klarar enkelt av en kort promenad längs klippkrönet, förbi romantiska vikar och för att sedan stanna till för en kopp te (eller något starkare) och hembakade kakor i den avskilda trädgården i Dunskey. Golfare kan välja och vraka mellan flera banor alldeles i närheten.

Gordon Stevenson
The Herald

Klockan hade just slagit 8. Det var söndagsmorgon ... just vid den tiden då jag brukar hindra ungarna från att hoppa på mitt huvud.
Oftast har jag ännu inte stigit ur sängen. Det är veckans heliga stund. Men inte i söndags. Nej du!

Precis efter åttaslaget i söndags, strövade jag längs stranden i Portpatrick - tidvattnet svepte in över mina anklar, mina fickor var fulla av valthornssnäckor och stenar och min pålitliga vinterjacka gjorde skäl för sig och avvärjde den styva februarivinden som blåste in från Irländska sjön.
Och tre ungar som hade jätteroligt långt borta från spelarkader och nervkittlande bergochdalbanor.

Utforska...

Det är fantastiskt vad en helg borta från vardagens rutin kan göra för dig. Detta är en del av världen som har sin egen personliga resebrochyr på bästa sändningstiv varje vecka. Den brittiska BBC-serien "Two Thousand Acres Of Sky" visar upp sitt underbart dramatiska Skottland i fickformat till full effekt. Programmets stjärna Michelle Collins bytte ut smutsiga Albert Square mot denna pärla i Galloway. Hon måste tro att hon har dött och kommit till tv- himlen.
Vilket för mig tillbaka till i söndags - det var 2 000 tunnland himmel som lockade ut mig på upptäcktsfärd. Jag låg där i sängen och kunde se ut genom fönstret till viken på andra sidan vägen - den kyliga stålblå himlen. Det går helt enkelt inte att ignorera. Portpatrick - det uppdiktade Portree i tv-dramat - är en dold pärla. Det är som ett vykort som fått liv, fullt av hisnande vitalitet.

Denna gamla fiskeby är idag en blomstrande tillflyktsort för turister - hotell, B&B, barer, tesalonger och specialbutiker i en näpen cirkel runt hamnen. Och man kan tillbringa timmar med att utforska nätverket av små gränder i och runt den lilla staden. De mer äventyrslystna kan ge sig på klippstigen som mest påminner om en hinderbana till Dunskey Castle-ruinen - proffsvandraren kan söka upp de avskilda vikarna Sandeel och Morroch. Men annars kan man nöja sig med att bara titta på en och annan småbåt som kommer och går från stenhamnen.

Vi bodde på det lilamålade Waterfront Hotel, där personalens välkomnande endast kan mäta sig med den läckra maten. Byggnaden som har anor från 1700-talet, har fått en trevlig ansiktslyftning interiört för att kunna erbjuda ett storslaget bekvämt boende i åtta rum med bad. På nedervåningen finns en restaurang med en överdådig meny och en mysig bar. Den utgör den perfekta basen för de som gör turer i området. Och det finns mer än 2 000 tunnland att upptäcka.

Port Logan, som fungerar som stand-in som ön Isle of Ronansay för BBC-dramat, finns på kort köravstånd. Samhället består endast av en samling småhus som byggts i en svepande husrad runt en halvmåneformad bukt. Men stranden är otrolig. Enorma vidder av fina sandkorn som spritts ut av det framsköljande tidvattnet - ni har sett Fröken Collins och Paul Kaye promenera på den hundratals gånger.

The Mull of Galloway är värt bilresan - och den slingrande vägen - tar dig till Skottlands mest sydliga trakter. Detta är vårt eget Land's End - denna utskjutande landmassas spets sträcker sig en bra bit in över England.

Allteftersom man upptäcker området, påminns man om en enklare, och bättre, livsstil. Här finns små samhällen som får en att känna sig som om man vore i en Harlequinroman som t.ex. Whithorn, Sandhead, Drummore och Port William. Jag tror att du skulle få svårt att hitta en plats på jorden som är lika vacker som den här.
Men eftersom den endast ligger på några kilometers avstånd tar vi den kanske för givet.
Detta är en skattjakt som jag kommer att vilja uppleva om och om igen.

Alan Muir
Tidningen The Sun